Tredje rikets sista dagar

Tredje rikets sista dagar präglades av kaos, förstörelse och död. I sitt politiska testamente utsåg Adolf Hitler storamiralen Karl Dönitz till Tysklands nye statschef. Dönitz var ingen ideolog eller sadist som Himmler eller Goebbels, men en lojal och effektiv tjänsteman i ett system byggt på förtryck och massmord. Regeringen han ledde – den så kallade Flensburgregeringen – existerade i drygt tre veckor med huvudsakligt syfte att organisera kapitulationen och möjliggöra för civila och soldater att fly till väst. I praktiken saknade Dönitzregeringen verkligt inflytande. Tysklands militära kapacitet var krossad, infrastrukturen låg i ruiner och de allierade kontrollerade redan stora delar av landet. Ändå spelade regeringen en viss roll i samordningen av partiella kapitulationer, bland annat i Danmark, Norge och norra Tyskland. I det avslutande avsnittet i en serie om andra världskriget samtalar programledaren Urban Lindstedt med militärhistorikern Lars Ericson Wolke, aktuell med boken Tredje rikets sista dagar. Den 7–8 maj 1945 undertecknades Tysklands villkorslösa kapitulation, vilket formellt avslutade kriget i Europa. Trots detta dröjde det till den 23 maj innan Dönitzregeringen arresterades av brittiska trupper och upplöstes. Under mellantiden rådde fullständigt kaos: miljoner människor var på flykt, städer låg i ruiner och tusentals dog i svält, sjukdomar och våld. Tyskland delades upp i fyra ockupationszoner, och i Nürnberg inleddes rättegångarna mot ansvariga för nazismens brott. Karl Dönitz dömdes till tio års fängelse för krigsförbrytelser. I sina memoarer, liksom Albert Speer, försökte han tona ned sin roll och lägga skulden på Hitler. Först långt senare framträdde en tydligare bild av Wehrmachts och SS:s aktiva deltagande i folkmordet. Dönitz var en teknokratisk lojalist. Född 1891, utbildad inom den kejserliga marinen, gjorde han karriär som ubåtsofficer under första världskriget. Under andra världskriget ledde han ubåtskriget mot de allierade med hänsynslös effektivitet och lät använda koncentrationslägerfångar i rustningsindustrin. Han blev partimedlem först 1944, men var länge en trogen anhängare av Hitler. Striderna om Hitlers efterträdarskap hade pågått länge. Hess diskvalificerades efter sin flygning till Storbritannien 1941, Göring föll i onåd, och Himmler förrådde Hitler genom att försöka förhandla med väst. Valet föll slutligen på Dönitz, vars lojalitet aldrig ifrågasatts. Hans regering – baserad i Flensburg vid danska gränsen – försökte fördröja kapitulationen inför Röda armén och istället prioritera reträtt och överlämnande till västmakterna. Detta ledde till partiella kapitulationer i bland annat Danmark (5 maj), Nordvästtyskland och Nederländerna, samt förhandlingar i Norge. Det var ett försök att mildra konsekvenserna av det oundvikliga nederlaget. Men Dönitzregeringen blev snabbt ett hinder snarare än en tillgång för de allierade. När de sista fästena, såsom Breslau, föll, fanns inte längre utrymme för några förhandlingar. Den 23 maj 1945 arresterades hela regeringen, vilket markerade slutet för Nazityskland som politisk entitet. Nürnbergrättegångarna 1945–46 blev ett rättsligt bokslut. Dönitz åtalades för brott mot freden och krigets lagar. Hans försvar – att han endast följt plikt och militära regler – godkändes delvis men räckte inte till frikännande. Han frigavs 1956 och publicerade därefter sina memoarer, där han framställde sig som en plikttrogen militär snarare än en övertygad nazist. Många inom den nya västtyska flottan såg honom som en förebild, men denna bild har med tiden bleknat. Forskning har belyst hans aktiva medverkan i krigsbrott och lojalitet mot nazistregimen. Hans exempel visar hur byråkratisk lydnad och militär disciplin kan möjliggöra totalitära system – inte av hat, utan av plikt. Följ podden Historia.nu med Urban Lindstedt på Spotify https://open.spotify.com/show/1LhYz6D... Eller Apple Podcast https://podcasts.apple.com/se/podcast... Bild: Gripandet av tre medlemmar ur Flensburgregeringen: Alfred Jodl, Albert Speer och presidenten Karl Dönitz. På bilden ses storamiral Karl Dönitz i brittisk fångenskap efter sin arrestering. Dönitz utsågs av Hitler till sin efterträdare den 30 april 1945 och ledde därefter förhandlingarna om de tyska styrkornas kapitulation i väst. Foto: Malindine E G (Capt), No 5 Army Film & Photographic Unit. Bild BU 6711 ur Imperial War Museums samlingar. Wikimedia commons, Public Domain. Musik: Richard Wagner’s opera Götterdämmerung: Siegfriedsbegravningsmarsch avthe UnitedStates Marine Corps Band, creative commons; Wiki Media.